...

Funktionella förmågor har ett intern perspektiv - det är de förmågor som verksamheten har för att få verksamheten att fungera. Genom att beskriva en verksamhet med förmågor och relatera de till vilka tjäntser/produkter verksamheten vill exponera internt och extern kan det visa i en analys att vissa förmågor saknas. Framgångsförmågor är externa förmågor som realiseras av de funktionella förmågorna. Ett exempel på Framgångsförmågor är exempelvis "Vi skall bli världsledande inom ....". 

För att realisera en funktionell förmåga krävs ett antal resurser såsomEn förmåga kan inte själv skapa ett resultat utan det krävs andra komponenter för att förmågan skall kunna leverera ett resultat i verksamhetensåsom:

• Processer
• Tjänster
• System
• Aktörer
• Artifakter
• IT-komponenter
• mm.

Genom att beskriva verksamheten i termer av förmågor är det inte nödvändigt att detaljera innehållet helt utan det räcker med en övergripande beskrivning av förmågan. Detta kan sättas i relation till att beskriva en verksamhet i processer vilket kan vara väldigt tidsödande och ger ändå inte en helhetssyn av vad verksamheten behöver kunna för att leverera.

En förmågekarta som visar N1 och N2 förmågor för en verksamhet som är aktiv inom högskola- och universitetssektorn:

Image Removed

Tjänsteperspektivet

Det bör gå relativt snabbt att skapa en modell över förmågorna inom ett lärosäte. Efter att en modell över förmågorna är på plats kan arbetet fortsätta genom att detaljera verksamheten inom de andra arkitekturerna. Detta skapar snabbt en överblick på verksamheten och ett bra sätt att detaljera vidare där det finns behov av att detaljera - såsom processer som funkar sämre eller upphandling av nya IT-system etc.

En Funktionskarta som visar N1 och N2 förmågor för en verksamhet som är aktiv inom högskola- och universitetssektorn:

Image Added

Tjänsteperspektivet - skall delvis skrivas om då det i MM är förmågor som realiserar tjänster. Processer använder sig av verksamhetstjänsterna. För att beskriva in implementation av verksamheten kan processer realisera tjänster....

Genom att utgå från tjänster för att beskriva en stadsplan är på samma sätt som att använda förmågor ett sätt att förenkla och reducera detaljnivån i beskrivningen av ett lärosäte. Tjänster är det som en process eller applikation exponerar utåt genom ett gränssnitt. Genom att analysera tjänsterna blir det relativt tydligt vad verksamheten behöver för resurser för att realisera sina förmågor. Det Genom att utgå från tjänster för att beskriva en stadsplan är på samma sätt som att använda förmågor ett sätt att förenkla och reducera detaljnivån i beskrivningen av ett lärosäte. Tjänster är det som en process eller applikation exponerar utåt genom ett gränssnitt. Genom att analysera tjänsterna blir det relativt tydligt vad verksamheten behöver för resurser för att realisera sina förmågor. Det finns både interna och externa tjänster. Externa tjänster är sådana som konsumeras av externa aktörer eller är exponerade utanför sin egen verksamhet. Interna tjänster är typiskt tjänster som stödverksamheten levererar till kärnverksamheten. 

...

Inom varje arkitektur och i samband mellan arkiteturerna så finns det olika nivåer av detaljering. Nivåerna känns lättast igen genom att titta på en klassisk processkarta där man utgår från processområden som exempelvis stöd-, ledning- och huvud/kärnprocesser för att sedan detaljera vidare ner till lägsta nivån i form av aktiviteter.

Image Removed

Image Added

Metamodellens Metamodellens indelningar

Arkitekturer

Inom en verksamhet finns det flera områden av struktur. Dessa områden brukar kallas arkitekturområden. Den som vanligtvis brukar beskrivas är:

• Infrastrukturarkitektur- implementation - för att stödja förmågorna
• Processarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Produktarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Förmågearkitektur - funktionella förmågor - det verksamheten behöver kunna - lösning på uppdrag (utbildning och forskning) - du kan inte köra förmågor.... det går inte att realisera förmågor
• Informationsarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Systemarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Infrastrukturarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna

Varje område har en struktur som kan beskrivas med kända mönster. Det finns en relation mellan dessa områden och för att förstå hela samspelet krävs en beskrivning av samtliga områden. Varje område behöver inte detaljeras till fullo utan det är utifrån vilka svar som arkitekturen skall ge vid exempelvis en förändring. 

Organisationsarkitektur

Detta område beskriver hur organisationen är strukturerad inom en verksamhet. Förutom själva organisationsstrukturen med organisatoriska enheter så är också också aktörer och roller definierade. Inom ramen för ArchiMate så går det inte att uttrycka en organisationsskarta till fullo men det går att uttrycka vilka aktörer som finns tillgängliga inom en organisation. Detta är ofta tillräckligt för att beskriva en stadsplan då organisation inte direkt beskriver eller tillför någon nytta om i förmåge- och processperspektivet då dessa går tvärs organisationen.

För att uttrycka hur organisationen är uppbyggd är andra modellspråk såsom UML bättre anpassat för detta ändamål. För att beskriva en organisations uppbyggnad finns flera kända mönster såsom Martin "Fowlers Accountability Pattern". En organisation och dess interna struktur kan uttryckas med en s.k. riktad graf med en toppnod och sedan ett nätverk av noder med relationer under toppnoden. Relationer kan var av typen linje, samarbete, centrumbildningar mm.

Aktörer och roller är aktiva komponenter i en organisation och visar vad det är för något som utför arbete eller har ägarskap på krav och mål. Om beslut (beteende) skall tas på dessa komponeter så kommer det att krävas en informationsmodell som då kommer att synas i informationsarkitekturen.

Processarkitektur (Utförararkitektur)

Processarkitekturen beskriver en struktur på processerna. Att beskriva en processkarta i detalj är inte målet med ArchiMate utan det är framförallt sambanden mellan processerna som är intressant. Syftet med processarkitekturen är att kunna belysa vilka processer som är påverkade vid en förändring eller att identifiera processer som saknas vid en förändring. För en bättre detaljering av processerna finns det andra modeller som gör detta bättre. ArchiMate är inte ett processkartläggningsverktyg utan snarare en visualisering av hur processerna förhåller sig till sin omgivning på ett förenklat sätt. Den nivå av detaljeringsgrad av processerna definieras vilket samband/perspektiv som skall kartläggas. Det krävs ofta flera perspektiv för att visa "hela" kartan.

Processarkitekturen bör "mappa" väl mot den i arkivlagen definierade klassificeringsstrukturen.

Inom högskolesektorn är behovet av standardiserade och detaljerade processer begränsat beroende på att verksamheten i de flesta fall är beroende på individbaserat beteende. En bra distinktion på om en process behöver detaljeras är om den kan automatiseras. Med en automatisering menas att även beteendet och besluten i processen automatiseras. För automatiserade processer krävs andra modeller och i arkitekturen bör man representera det som verksamhetsprocesser på en högre nivå som inte är detaljerade. De automatiserade processerna syns istället som tjänster i applikationsarkitekturen men behöver givetvis en relation till en övergripande process i processarkitekturen.

Produktarkitektur (Leveransarkitektur)

Produktarkitekturen är för många inom högskolesektorn ett relativt okänt begrepp. Att börja identifiera produkter och se vilka värden de bidrar till externa aktörer skapar en möjlighet att identifiera externa kanaler som vanligtvis tappas bort. De ger en inblick i vilka tjänster en högskola som faktiskt exponeras externt. Det kan skapa möjligheter att hitta nya behov som idag försvinner om verksamheten bara tittar på sina processer. Andra värden visar sig och motsatsen visas också såsom produkter som inte bidrar till ett externt värde. Produktarkitekturen hjälper till att identifiera "andra värden" som blir svåra att identifiera om verksamheten bara tittar på vilket värde som processerna skall uppfylla. Processperspektivet tenderar att bli något internt även om ambitionen är att se till att det är kunden som skall få nytta. Produktarkitekturen kan hjälpa till med att tydliggöra detta.

Med produkter avses tjänsteprodukter, dvs. produkter som skapas av tjänster och inte fysiska produkter. Fysiska produkter är produkter som inte interagerar med en extern aktör under själva processen. Processen kan ha externa tjänster för att påverka konfigurationen på den fysiska produkten men då är det en separat tjänsteprodukt skilt från den fysiska produkten. I ett EA perspektiv är inte den fysiska produkten intressant eftersom den fysiska produkten inte har några kanaler under själva tillverkningsprocessen.

Förmågearkitektur

När det kommer till förmågor anses det finnas två olika förmågetyper:

• Framgångsförmågor
• Funktionella förmågor

Framgångsförmågor används vanligtvis när en verksamhet vill göra en förändring som fokuserar på ett tydligt mål eller flera mål. Ett exempel på en framgångsförmåga är "Vi skall bli världsledande inom...". Inom ramen för stadsplan så är det inte dessa förmågor som är intressanta eftersom en stadsplan handlar om att kartlägga nuläget och inte förflyttningen. Stadsplanen kan givetvis användas för att se hur en förändring påverkar stadsplanen och efter förändringen är genomförd så uppdateras Stadsplanen till ett nytt nuläge. Det kan också bli tydligt vilka förmågor som verksamheten har men inte uppfattat att den har.

Funktionella förmågor har ett internt perspektiv och inte ett framgångsperspektiv. Det kan ofta vara enklare att definiera förmågor eftersom de är en löst kategorisering av vad verksamheten skall kunna för att fungera. En förmåga består av alla de övriga arkitekturerna och dess delar. Förmågor är den centrala arkitekturen - det är utifrån förmågorna som stadsplanen skall växa fram.

Informationsarkitektur

Inom högskolesektorn i Sverige är behovet av korrekt information vid varje tillfälle helt väsentligt för att verksamheten skall kunna fungera effektivt. Det går att hävda att den typ av verksamhet som bedrivs inom utbildning och forsknings är mer förtjänta av korrekt information än att ha standardiserade processer. Dock så är detta något som är eftersatt på många myndigheter och det finns mycket att göra för att förbättra detta. En förutsättning för att digitalisera verksamheten är att begrepp och information har en entydig betydelse. I synnerhet när behovet av integrationer mellan system ökar dramatiskt så är det nödvändigt att veta vart information uppstår, vad den betyder och hur den sprids inom verksamheten. I synnerhet är informationsarkitekturen helt betydande inom BI-området. För att kunna få ut rätt mätetal måste struktur och relation mellan information vara helt korrekt annars kommer inte beslutsunderlagen/mätetalen att bli korrekta. 

Ofta har behovet av korrekt information drivits från IT-avdelningarna eftersom de är dessa som ansvarat för automatisering och integration. Dock så borde verksamheten bli mer engagerad i definitionen av informationen. Metamodellen hjälper till att se hur informationen kommer in i den totala arkitekturen och också ge indikationer om vilken information som är viktig. MM kan bli ett verktyg att börja strukturera information så att den kan hjälpa verksamheten i digitaliseringen.

Kanonisering baserad på metamodellen

Systemarkitektur

Denna arkitektur är den som de flesta kan enkelt relatera till. De flesta har en relativt god uppfattning som vilka applikationer som finns inom verksamheten och vilken domän som de stödjer. Många lärosäten använder sig av en förvaltningsmodell, PM3, som är en form av systemarkitektur. Dock så brukar det vara problematiskt att se hur systemarkitekturen påverkar andra delar av verksamheten vid en förändring. Det är också så att systemarkitekturen brukar innefatta en del av infrastrukturarkitekturen, vilket leder till att det kan vara svårt att se hur infrastrukturen stödjer flera förvaltningsobjekt (PM3) eller att infrastrukturen förvaltas inom ett objekt vilket leder till suboptimering och en risk för viss stuprörsförvaltning. Genom att abstrahera ut applikationslagret mot infrastruktur och se hur hela kartan ser ut ger en bättre bild av hur infrastruktur kan återanvändas. Det blir också tydligare hur systemarkitekturen stödjer flera delar av verksamheten.

Systemarkitektur brukar slarvigt kallas för systemkarta och är en förenklad vy av systemsamband och saknar ofta en relation till verksamhetens tjänster.

Namnsättningen med "System" istället för "Applikation" är tagen för att de flesta verksamheter fortfarande referera till "System"

Systemområden - nivå 1, N1

Idén med vilka systemområden som används på nivå 1 inom systemarkitekturen grundar sig i en gemensam syn på vilken typ av myndighet som skall beskrivas. Beroende på typen av myndighet finns ett antal gemensamma systemområden för samtliga myndigheter samt några specifika systemområden som kan härledas till vilken betoning myndigheten har på sin verksamhet.

De gemensamma systemområdena som finns inom samtliga myndigheter:

• Affärssystem
• Myndighetssystem
• Fastighet- och lokalsystem
• Infrastruktursystem, mjuk och hård, och till för ngn annan och inte sig själv
• Relationssystem

Systemområden som är kopplade till myndigheter inom utbildning och forskning:

• Utbildningssystem
• Forskningsstödsystem
• Bibliotekssystem

Skillnader mot applikationsområden i referensarkitekturen

I referensarkitekturen finns ett antal applikationsområden definierade. Dessa passar dock inte riktigt in i metamodellens nivåer då de spänner sig över flera nivåer. Applikationsområdena är:

• Ekonomi - Affärssystem
• HR - Affärssystem
• Studieadministration - Utbildningssystem
• Utbildningsstöd - Utbildningssystem
• Bibliotek - Bibliotekssystem
• Externa relationer - Relationssystem
• Infrastruktur - Infrastruktursystem
• Kollaboration - Relationssystem
• Forskningsadministration - Forskningsstödsystem
• Innehållshantering - Relationssystem
• Ledningsstöd - Affärssystem
• Forskningsstöd - Forskningssstödsystem
• Administration - Kan hamna i olika

System ur ett verksamhetsperspektiv

Ett system skall definieras ur ett verksamhetsperspektiv. Ett system är en sammanhängande mängd applikationskomponenter som tydligt kan identifieras från verksamheten. System som finns för att andra system skall fungera såsom exempelvis Acitve Directory finns men syns inte i ett sambandsperspektiv mellan system eftersom AD ofta har relationer mellan flera system. 

Infrastrukturarkitektur

Det kan vara abstrakt att dela på applikationer och infrastruktur och kräver en del tankeverksamhet. Inom infrastrukturarkitekturen hittas "hårdvara och sladdar" tillsammans med filer och databaser mm. Det finns inga logiska beteenden i infrastrukturarkitekturen. Det som kommer fram är gemensam hårdvara för olika applikationer och på vilket sätt data skickas mellan system. Förenklat går det att säga att inom systemarkitekturen ses sambanden mellan beteenden och tjänster samt vilken data som utbytes medan i infrastrukturarkitekturen ses hur filerna som innehåller data transporteras och vilken hårdvara detta sker emellan. Det är alltså de fysiska sambanden som visas här och ger en bild över exempelvis i vilken datahall hårdvaran står. Fysisk datasäkerhet eller virtualiserade applikationer är ett exempel på vad som tydligt visas tydligt i infrastrukturarkitekturen. Det kan vara en utmaning att hitta rätt detaljering på denna nivå och det är viktigt att hela tiden tänka på vad som skall beskrivas. Ofta går det att förenkla och beskriva exempelvis hur filer transporteras och inte hamna i en detaljering som beskriver alla komponenter och artefakter i en server.

Det är inom denna nivå som kopplingen till ATI:s referensarkitektur finns och det är på denna nivå som integrationsmönster syns. Dock inte alla integrationsmönster. I ESB fallet finns det komponenter som beskriver hur data flyttas baserat på routinglogik men detta kan implicit ses som att det är samma nod som "hämtar och skickar" filer. I och med att alla filer passerar samma nod så bör det rimligvis finnas logik för att "fördela" trafiken till olika mottagare. I systemarkitekturen bör det synas att det finns en applikationsfunkion som läser specifik data och sedan använder en tjänst på en annan applikation för att "lämna" data. Återigen är det viktigt att inte detaljera för mycket då bilden fort blir komplex.

Nivåer

Nivåer i arkitekturen är till för att kunna skapa en överblicksbild på hela arkitekturen. Behovet av att detaljera nivåerna beror dels på vilken typ av verksamhet som bedrivs och vilka behov den har att beskriva detaljerna. I en informationsintensiv verksamhet med krav på mycket integrationer blir det naturligt att detaljera informations-, system- och infrastrukturarkitekturen men kanske inte processarkitekturen. För en verksamhet med krav på hög standardisering av processer, exempelvis snabbmatskedjor, blir det processarkitekturen som behöver detaljeras mer. Sedan finns det givetvis verksamheter som behöver detaljera flera arkitekturer, såsom flygbolag, för att kunna se sambanden vid en förändring.

För att skapa en ingångsmodell av stadsplanen räcker det med en ganska låg detaljering av arkitekturen men vid ett förändringsbehov kan en eller flera arkitekturer detaljeras mer, givetvis beroende på vad som är viktigt för just den förändringen. Stadsplanen kommer att bestå av flera olika perspektiv med olika grader av detaljering beroende på behoven.

Nivåer

Nivåer i arkitekturen är till för att kunna skapa en överblicksbild på hela arkitekturen. Behovet av att detaljera nivåerna beror dels på vilken typ av verksamhet som bedrivs och vilka behov den har att beskriva detaljerna. I en informationsintensiv verksamhet med krav på mycket integrationer blir det naturligt att detaljera informations-, system- och infrastrukturarkitekturen men kanske inte processarkitekturen. För en verksamhet med krav på hög standardisering av processer, exempelvis snabbmatskedjor, blir det processarkitekturen som behöver detaljeras mer. Sedan finns det givetvis verksamheter som behöver detaljera flera arkitekturer, såsom flygbolag, för att kunna se sambanden vid en förändring.

För att skapa en ingångsmodell av stadsplanen räcker det med en ganska låg detaljering av arkitekturen men vid ett förändringsbehov kan en eller flera arkitekturer detaljeras mer, givetvis beroende på vad som är viktigt för just den förändringen. Stadsplanen kommer att bestå av flera olika perspektiv med olika grader av detaljering beroende på behoven.

För att skapa en initial bild av verksamheten kan det vara lämpligt att börja med förmågor och tjänster.

Arkitekturer

Inom en verksamhet finns det flera områden av struktur. Dessa områden brukar kallas arkitekturområden. Den som vanligtvis brukar beskrivas är:

• Infrastrukturarkitektur- implementation - för att stödja förmågorna
• Processarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Produktarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Förmågearkitektur - funktionella förmågor - det verksamheten behöver kunna - lösning på uppdrag (utbildning och forskning) - du kan inte köra förmågor.... det går inte att realisera förmågor
• Informationsarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Systemarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna
• Infrastrukturarkitektur - implementation - för att stödja förmågorna

Varje område har en struktur som kan beskrivas med kända mönster. Det finns en relation mellan dessa områden och för att förstå hela samspelet krävs en beskrivning av samtliga områden. Varje område behöver inte detaljeras till fullo utan det är utifrån vilka svar som arkitekturen skall ge vid exempelvis en förändring. 

Organisationsarkitektur

Detta område beskriver hur organisationen är strukturerad inom en verksamhet. Förutom själva organisationsstrukturen med organisatoriska enheter så är också också aktörer och roller definierade. Inom ramen för ArchiMate så går det inte att uttrycka en organisationsskarta till fullo men det går att uttrycka vilka aktörer som finns tillgängliga inom en organisation. Detta är ofta tillräckligt för att beskriva en stadsplan då organisation inte direkt beskriver eller tillför någon nytta om i förmåge- och processperspektivet då dessa går tvärs organisationen.

För att uttrycka hur organisationen är uppbyggd är andra modellspråk såsom UML bättre anpassat för detta ändamål. För att beskriva en organisations uppbyggnad finns flera kända mönster såsom Martin "Fowlers Accountability Pattern". En organisation och dess interna struktur kan uttryckas med en s.k. riktad graf med en toppnod och sedan ett nätverk av noder med relationer under toppnoden. Relationer kan var av typen linje, samarbete, centrumbildningar mm.

Aktörer och roller är aktiva komponenter i en organisation och visar vad det är för något som utför arbete eller har ägarskap på krav och mål. Om beslut (beteende) skall tas på dessa komponeter så kommer det att krävas en informationsmodell som då kommer att synas i informationsarkitekturen.

Processarkitektur (Utförararkitektur)

Processarkitekturen beskriver en struktur på processerna. Att beskriva en processkarta i detalj är inte målet med ArchiMate utan det är framförallt sambanden mellan processerna som är intressant. Syftet med processarkitekturen är att kunna belysa vilka processer som är påverkade vid en förändring eller att identifiera processer som saknas vid en förändring. För en bättre detaljering av processerna finns det andra modeller som gör detta bättre. ArchiMate är inte ett processkartläggningsverktyg utan snarare en visualisering av hur processerna förhåller sig till sin omgivning på ett förenklat sätt. Den nivå av detaljeringsgrad av processerna definieras vilket samband/perspektiv som skall kartläggas. Det krävs ofta flera perspektiv för att visa "hela" kartan.

Processarkitekturen bör "mappa" väl mot den i arkivlagen definierade klassificeringsstrukturen.

Inom högskolesektorn är behovet av standardiserade och detaljerade processer begränsat beroende på att verksamheten i de flesta fall är beroende på individbaserat beteende. En bra distinktion på om en process behöver detaljeras är om den kan automatiseras. Med en automatisering menas att även beteendet och besluten i processen automatiseras. För automatiserade processer krävs andra modeller och i arkitekturen bör man representera det som verksamhetsprocesser på en högre nivå som inte är detaljerade. De automatiserade processerna syns istället som tjänster i applikationsarkitekturen men behöver givetvis en relation till en övergripande process i processarkitekturen.

Produktarkitektur (Leveransarkitektur)

Produktarkitekturen är för många inom högskolesektorn ett relativt okänt begrepp. Att börja identifiera produkter och se vilka värden de bidrar till externa aktörer skapar en möjlighet att identifiera externa kanaler som vanligtvis tappas bort. De ger en inblick i vilka tjänster en högskola som faktiskt exponeras externt. Det kan skapa möjligheter att hitta nya behov som idag försvinner om verksamheten bara tittar på sina processer. Andra värden visar sig och motsatsen visas också såsom produkter som inte bidrar till ett externt värde. Produktarkitekturen hjälper till att identifiera "andra värden" som blir svåra att identifiera om verksamheten bara tittar på vilket värde som processerna skall uppfylla. Processperspektivet tenderar att bli något internt även om ambitionen är att se till att det är kunden som skall få nytta. Produktarkitekturen kan hjälpa till med att tydliggöra detta.

Med produkter avses tjänsteprodukter, dvs. produkter som skapas av tjänster och inte fysiska produkter. Fysiska produkter är produkter som inte interagerar med en extern aktör under själva processen. Processen kan ha externa tjänster för att påverka konfigurationen på den fysiska produkten men då är det en separat tjänsteprodukt skilt från den fysiska produkten. I ett EA perspektiv är inte den fysiska produkten intressant eftersom den fysiska produkten inte har några kanaler under själva tillverkningsprocessen.

Förmågearkitektur

När det kommer till förmågor anses det finnas två olika förmågetyper:

• Framgångsförmågor
• Funktionella förmågor

Framgångsförmågor används vanligtvis när en verksamhet vill göra en förändring som fokuserar på ett tydligt mål eller flera mål. Ett exempel på en framgångsförmåga är "Vi skall bli världsledande inom...". Inom ramen för stadsplan så är det inte dessa förmågor som är intressanta eftersom en stadsplan handlar om att kartlägga nuläget och inte förflyttningen. Stadsplanen kan givetvis användas för att se hur en förändring påverkar stadsplanen och efter förändringen är genomförd så uppdateras Stadsplanen till ett nytt nuläge. Det kan också bli tydligt vilka förmågor som verksamheten har men inte uppfattat att den har.

Funktionella förmågor har ett internt perspektiv och inte ett framgångsperspektiv. Det kan ofta vara enklare att definiera förmågor eftersom de är en löst kategorisering av vad verksamheten skall kunna för att fungera. En förmåga består av alla de övriga arkitekturerna och dess delar. Förmågor är den centrala arkitekturen - det är utifrån förmågorna som stadsplanen skall växa fram.

Informationsarkitektur

Inom högskolesektorn i Sverige är behovet av korrekt information vid varje tillfälle helt väsentligt för att verksamheten skall kunna fungera effektivt. Det går att hävda att den typ av verksamhet som bedrivs inom utbildning och forsknings är mer förtjänta av korrekt information än att ha standardiserade processer. Dock så är detta något som är eftersatt på många myndigheter och det finns mycket att göra för att förbättra detta. En förutsättning för att digitalisera verksamheten är att begrepp och information har en entydig betydelse. I synnerhet när behovet av integrationer mellan system ökar dramatiskt så är det nödvändigt att veta vart information uppstår, vad den betyder och hur den sprids inom verksamheten. I synnerhet är informationsarkitekturen helt betydande inom BI-området. För att kunna få ut rätt mätetal måste struktur och relation mellan information vara helt korrekt annars kommer inte beslutsunderlagen/mätetalen att bli korrekta. 

Ofta har behovet av korrekt information drivits från IT-avdelningarna eftersom de är dessa som ansvarat för automatisering och integration. Dock så borde verksamheten bli mer engagerad i definitionen av informationen. Metamodellen hjälper till att se hur informationen kommer in i den totala arkitekturen och också ge indikationer om vilken information som är viktig. MM kan bli ett verktyg att börja strukturera information så att den kan hjälpa verksamheten i digitaliseringen.

Nivåer och Element i informationsarkitekturen

Alla element i Informationsarkitekturen består av ArchiMate Business Object. Det kan upplevas som en bredare tolkning än definitionen i Archimate specifikationen - men som alltid är det kontexten som verkligen sätter definitionen. Dvs. frågan som bör ställas är vad som skall modelleras och vad betyder definitionen just i detta kontext. Metamodellen lyfter in alla nivåer i verksamheten och beskriver också ett visst kontext - dvs. en strukturering av information som används i verksamheten, från övergripande nivå till detaljerad nivå.

Metamodellen i sig har inga möjligheter att uttrycka detaljerade informationsmodeller utan är ett sätt att sortera information och se hur den används. För att göra begreppsmodeller, informationsmodeller används andra modellmetoder såsom exempelvis UML. UML kan uttrycka samtliga nivåer i metamodellen modellmässigt. Det finns givetvis en uppsjö av modellspråk som går att använda men gemensamt för alla är att objekten i dessa modeller sedan kan sorteras in i metamodellen.

(N1) Informationsområde

(N2) Informationsgrupp

(N3) Verksamhetsobjekt

(N4) Informationsobjekt

Exempel på nedbrytning av informationsarkitekturen

För att förstå vilken information verksamheten har behov av behöver en nedbrytning av informationen göras. En bra utgångspunkt för denna nedbrytning är att förstå vilka begrepp verksamheten använder sig av. Begreppen kan beskrivas och definieras samt att enklare relationer mellan begreppen kan identifieras. Begreppsmodellen nedan visar på en hur några begrepp inom Informationsområde (N1), Utbildningsinformation, är relaterade till varandra och enklare definitioner till begreppen. Begrepp inom verksamheten kan vara väldigt generella och andra kan vara väldigt specifika. Det gör att det är en utmaning att göra nedbrytningen till informationsnivå (N4). Vissa av begreppen realiseras av flera informationsobjekt, ofta lite mer generella begrepp, eller väldigt specifika begrepp som kan vara specialiseringar av enskilda klasser.

En gemensam begreppssyn är en grundbult för att kunna digitalisera verksamheten. Otydliga definitioner på begrepp går inte att entydigt bryta ner till väl definierade informationsobjekt (N4). Då går det inte heller att realisera dataobjekt (del av systemarkitekturen) som applikationstjänster utbyter, bearbetar eller förmedlar. Dessa tjänster och tillhörande dataobjekt är den digitala representationen av verksamheten - det som vanligtvis kallas "digitalisering av verksamheten".

Image Added

Image Added

Kanonisering baserad på metamodellen

Systemarkitektur

Denna arkitektur är den som de flesta kan enkelt relatera till. De flesta har en relativt god uppfattning som vilka applikationer som finns inom verksamheten och vilken domän som de stödjer. Många lärosäten använder sig av en förvaltningsmodell, PM3, som är en form av systemarkitektur. Dock så brukar det vara problematiskt att se hur systemarkitekturen påverkar andra delar av verksamheten vid en förändring. Det är också så att systemarkitekturen brukar innefatta en del av infrastrukturarkitekturen, vilket leder till att det kan vara svårt att se hur infrastrukturen stödjer flera förvaltningsobjekt (PM3) eller att infrastrukturen förvaltas inom ett objekt vilket leder till suboptimering och en risk för viss stuprörsförvaltning. Genom att abstrahera ut applikationslagret mot infrastruktur och se hur hela kartan ser ut ger en bättre bild av hur infrastruktur kan återanvändas. Det blir också tydligare hur systemarkitekturen stödjer flera delar av verksamheten.

Systemarkitektur brukar slarvigt kallas för systemkarta och är en förenklad vy av systemsamband och saknar ofta en relation till verksamhetens tjänster.

Namnsättningen med "System" istället för "Applikation" är tagen för att de flesta verksamheter fortfarande referera till "System"

Systemområden - nivå 1, N1

Idén med vilka systemområden som används på nivå 1 inom systemarkitekturen grundar sig i en gemensam syn på vilken typ av myndighet som skall beskrivas. Beroende på typen av myndighet finns ett antal gemensamma systemområden för samtliga myndigheter samt några specifika systemområden som kan härledas till vilken betoning myndigheten har på sin verksamhet.

Gemensamma systemområden som finns inom samtliga myndigheter:

• Affär
• Myndighet
• Fastighet- och lokalsystem
• Infrastruktur, mjuk och hård, och till för ngn annan och inte sig själv
• Kommunikation

Systemområden som är kopplade till myndigheter inom utbildning och forskning:

• Utbildning
• Forskningsstöd
• Bibliotek

Systemområden som inte förvaltas av myndighet

• Externa system

Skillnader mot applikationsområden i ATI:s referensarkitektur

I referensarkitekturen finns ett antal applikationsområden definierade. Dessa passar dock inte riktigt in i metamodellens nivåer då de spänner sig över flera nivåer. Applikationsområdena och hur de mappar mot de föreslagna systemområden är:

• Ekonomi - Affärssystem
• HR - Affärssystem
• Studieadministration - Utbildningssystem
• Utbildningsstöd - Utbildningssystem
• Bibliotek - Bibliotekssystem
• Externa relationer - Relationssystem
• Infrastruktur - Infrastruktursystem
• Kollaboration - Relationssystem
• Forskningsadministration - Forskningsstödsystem
• Innehållshantering - Relationssystem
• Ledningsstöd - Affärssystem
• Forskningsstöd - Forskningssstödsystem
• Administration - Kan hamna i olika

I tabellform:

System (N2) ur ett verksamhetsperspektiv

Systemområde (N1), (Affärssystem) – System (N2), (Ekonomisystem) – Applikationskomponent (N3), (redovisning, finansiell styrning och uppföljning, budgetering, inköp, lönehantering)

Ett system skall definieras ur ett verksamhetsperspektiv. Ett system är en sammanhängande mängd applikationskomponenter som tydligt kan identifieras från verksamheten. System som finns för att andra system skall fungera såsom exempelvis Acitve Directory finns men syns inte i ett sambandsperspektiv mellan system eftersom AD ofta har relationer mellan flera system. Informationsutbyte mellan system görs i en vy mellan (N2) SystemA och (N2) SystemB utan att detaljera utbytet.  I exemplet nedan sker ett informationsutbyte mellan Antagningssystemet och Intranätet. Dessa har då ett beroende till varandra på systemnivå.

Image Added

I en detaljerad bild som visar vilka delar i systemen som samverkar:

Image Added

Element i Systemarkitekturen

Inom systemarkitekturen används 2 element i ArchiMate:

• Apllikationskomponent
• Applikationsfunktion

För nivåerna N1-N3 används Applikationskomponent enligt:

• N1 - Systemområde
• N2 - System
• N3 - Applikationskomponent

För nivå N4 används Applikationsfunktion:

• N4 - Applikationsfunktion

Applikationskomponent (N3)

Med applikationskomponent menas tillämpning och genom att standardisera tillämpningarna inom ett lärosäte går det att skapa en överblick hur många olika mjukvaror som realiserar tillämpningarna. Det är på denna nivå som det går att identifiera applikationer som realiserar samma tillämpningar. Som beskrivit tidigare är ett mål med systemarkitekturen att minimera antalet applikationer och endast i idealarkitekturen endast ha en tillämpning som realiseras av en applikation. Givetvis är det inte möjligt i alla fall men ger en indikation på vart det går att rationalisera. Genom detta arbete går det också att jämföra mellan lärosäten vilka tillämpningar lärosätet använder istället för att titta på vilka applikationer som används. Det kan vara så att två lärosäten använder samma applikation men med olika tillämpning och då är det rimligt att det är olika applikationer och ur ett samarbetsperspektiv blir det svårare att hitta gemensamma samarbetspunkter. Nedan följer en lista på förslag till tillämpningar inom ett lärosäte.

Infrastrukturarkitektur

Det kan vara abstrakt att dela på applikationer och infrastruktur och kräver en del tankeverksamhet. Inom infrastrukturarkitekturen hittas "hårdvara och sladdar" tillsammans med filer och databaser mm. Det finns inga logiska beteenden i infrastrukturarkitekturen. Det som kommer fram är gemensam hårdvara för olika applikationer och på vilket sätt data skickas mellan system. Förenklat går det att säga att inom systemarkitekturen ses sambanden mellan beteenden och tjänster samt vilken data som utbytes medan i infrastrukturarkitekturen ses hur filerna som innehåller data transporteras och vilken hårdvara detta sker emellan. Det är alltså de fysiska sambanden som visas här och ger en bild över exempelvis i vilken datahall hårdvaran står. Fysisk datasäkerhet eller virtualiserade applikationer är ett exempel på vad som tydligt visas tydligt i infrastrukturarkitekturen. Det kan vara en utmaning att hitta rätt detaljering på denna nivå och det är viktigt att hela tiden tänka på vad som skall beskrivas. Ofta går det att förenkla och beskriva exempelvis hur filer transporteras och inte hamna i en detaljering som beskriver alla komponenter och artefakter i en server.

Det är inom denna nivå som kopplingen till ATI:s referensarkitektur finns och det är på denna nivå som integrationsmönster syns. Dock inte alla integrationsmönster. I ESB fallet finns det komponenter som beskriver hur data flyttas baserat på routinglogik men detta kan implicit ses som att det är samma nod som "hämtar och skickar" filer. I och med att alla filer passerar samma nod så bör det rimligvis finnas logik för att "fördela" trafiken till olika mottagare. I systemarkitekturen bör det synas att det finns en applikationsfunkion som läser specifik data och sedan använder en tjänst på en annan applikation för att "lämna" data. Återigen är det viktigt att inte detaljera för mycket då bilden fort blir komplexFör att skapa en initial bild av verksamheten kan det vara lämpligt att börja med förmågor och tjänster.

Element i metamodellen

Relationer

...